Monthly Archives: September 2013

Recension av en recension!

Bild

Hej på er alla,

detta blogg inlägg har jag valt att ta bort, då det uppfattas av många som ett personligt påhopp på Lisbeth Rosenback!

Kram och tjärlek..

Geir


Den PERFEKTA SÖNDAGEN!??!

Bild

God morgon på er alla!

Igår hade vi premiär på musikalen Fighting Star på Wasa Teater! Grymt kul och vi är själva glada och nöjda! Får se vad tidningarna hittar för tärningar och visa ord, eller om de spår i kaffet eller hur det nu är med detta!! Kul hade vi i varje fall!!

Jag är inte så bra på fester av detta slag, och särskilt inte när min resa som Martin Brink i musikalen har så tvära kast mellan himmel och helvete! Det lockar fram minnen ur livet och de är inte bara positiva. Så jag var riktigt slut när jag efter bastu med “de manliga män” på teatern begav mig till premiärfesten. Min vardag består av hård träning och strikta intag av bra mat till rätta tider, så jag begav mig tidigt hem och i säng och tänkte ladda för den PERFEKTA SÖNDAGEN! Det gick så där..

Några grannar hade tydligen bestämt sig för att FEEEEESTAAAAAA! Det var med spring i trappan och ropande från folk som inte kom in (eller ut?) och de hade skitskoj säkert. Jag är glad för deras skuld.. När jag nu vaknade för lite mera än en timme sedan av ljudet från samme granne som ligger och spyr, jag lovar.. Han började för en timme sedan och håller på fortfarande, så tar jag på mig mina träningskläder och fångar dagen. Jag är fortfarande glad för grannens skuld 😉

Livet KAN VARA ett helvete, oavsett hur mycket du gör rätt och oavsett hur god och hjärtlig du är med omvärlden. Det fins de som på riktigt inte får ta del av den soliga sidan och kämpar i motvind hela livet utan att ha gjort nått fel! Men vi är rätt många som har valt vårt eget öde och som KAN påverka det!

Ni som känner mig vet att jag många gånger har varit grannen som spyr, så detta är inte en moralisk predikan!! Mina underbara vänner på teatern igår har kämpat väldigt länge för att äntligen få möte denna dag.. DEN STORA PREMIÄREN! Drömmen får liv och vi är mitt i den! Så snälla, ta festen och njut av den med HELA HJÄRTAT!! Den är väl förtjänad!

Men mina mål är som oftast delmål, ett steg på vägen till någon annan stans och så är det även den här gången. “Ett steg i taget och du når långt!” Det är vad det står skrivet på en “Fighting Star” i glas jag fick för flera år sedan av en nära vän till mig som jag tror visste att jag slet just då! Detta är även innan min vän Rosström började skriva på denna pjäs! Jag har många gånger tittat på “min stjärna” i studion, glad eller ledsen och den har gett mig ny fart eller den har hjälpt mig att landa när det behövs.

Jag tar med mig mitt dåliga samvete för att jag är en “party-pooper” och försöker springa det av mig nu när jag går till träningsstudion. Det skulle vara TOTALT FEL av mig att ta en fest just nu, förstöra uppladdningen till ännu ett STORT mål i livet!!  Med handen på hjärtat så vet jag nog i mitt inre att mina vänner igår förstår mitt val, även om de inte vet vad som väntar mig för utmaningar. Men det fans nära vänner som hade åkt väldigt långt för att komma hit, så jag sliter med  min egen förklaring just nu :/

Det handlar om att respektera andras val, och jag VET att de respekterar mitt. Det är bara min egen skugga från ett tidigare liv som gnäller i mitt öra..

Puss på er alla, och den kommer med TJÄRLEK!!

GEIR


Du och ditt JÄVLA IDEAL!!

Idealernas Ideal..

Idealernas Ideal..

Jag vet inte helt vart jag skall börja, så jag börjar just där.. Rakt från höften! Det jag skriver om idag “PÅ DEN STÖRSTA AV DE STORA DAGARNA, PREMIÄREN” är nått som har stört mig så in i HELVETE och i LÅNG TID!! Det att bära på bilden från ett brinnande inferno i det tysta..

Mitt första möte med “bilden av ett ideal” var i så tidig ålder så jag fattade det inte alls då. Vi hade i vår klass i skolan en hög med snygga tjejer, (tyckte JAG i varje fall) och en hög med mer eller mindre tokiga killar, bland andra JAG! Fattade inte alls varför vår kompis (som jag INTE kommer att säga namnet eller vilken klass han/hon gick i)  inte kunde vara ute och leka tillsammans med oss andra för, fram tills vi fick reda på att han/hon var för smal.. Tvångsmatning pågick, och detta i skolans regi!

Vi andra hade inte reagerat på denna “smalhet” fram tills det blev satt i system, elakheten fick utrymme och mobbningen startade “kan du inte ens äta en macka din dumma djävul”. I Norge har vi inte skolmat på samma sett som vi har här i Finland och i Sverige, så vi hade med oss “niste-pakke” mackor med från hemmet som vi själva antingen åt eller inte åt upp, allt efter som hur “duktiga” vi var. Men som barn äter man om man hinner, eller som man har lärt sig hemma. Med fart eller inte, tugga eller ej. Spegelbilden från hemmets vrå blir efter ett tag väldigt påtaglig.

“Du blir vad du äter” kom in i folkhemmet efter att jag blev vuxen, i varje fall sättet att säga detta öppet och klart. “Diet tänkandet” likaså. Men jag minns klart och tydligt från skolans tid “tallrik fördelningen” det att man skulle ha en viss del protein, fördelat med på den tiden potatis och en och annan tomat 😉

Det att ta utrymme och hitta vår plats i universum är djävligt svårt! Minns med fasa hur jag har betätt mig i min ungdom, bara för jag ville någon skulle se mig. Men jag ville inte att de skulle se mig “FÖR MYCKET” så jag laddade bössan efter ett tag si sådär i olika portioner. Men jag hittade aldrig den där PERFEKTA grejen, jag var väl för dum helt enkelt till det..

Min första räddning blev “gänget”. Efter en incident i barnskolan i 6 klass där min lärare slog sönder både min egenbild och illusionen om en finare framtid rakt framför ögonen på ALLA och mitt i religions timmen (han var även min scout ledare och stora förebild) så gick mitt skoltänkande raka vägen åt helvetet! Så när bytet av skola över till ungdomsskolan och de STORA BARNEN samma år var klart så hittade jag gänget, eller gänget hittade mig! Min stolta scout tid var över, och jag tittade mig aldrig mera tillbaks!

En tid som för mig är lite i dimman kom, med sena kvällar, inte så mycket studerande men alkohol, festande med allt vad det innebar men också med en och annan kriminell handling från vår sida! Jag tänker inte gå i detalj i respekt för både mina gamla vänner och deras familjer, men det är en hel del saker jag INTE är stolt över. (Även med tanke på vad min mamma och pappa fick gå igenom så klart!)

Min räddning blev pappa! Som efter att ha hämtat ut mig, sin egen 15 åriga son ur en natt i fängelse, satte sig i bilen och grät rakt framför ögonen på mig. Jag trodde han skulle bli SKIT-ARG och kanske slå mig (vilket han aldrig hade gjort) men han satt och GRÄT rakt framför mig. Min STORA STOLTA PAPPA!! Det for RAKT i hjärtat på mig!

“Jag vet vad du går igenom Geir Ola” sa han (ett namn som bara min mamma och pappa använde när de var arga/ledsna, annars kallades jag Geggen av alla) “Lova mig att du ALDRIG låter mig höra vilka fel du har och gör av andra igen, jag är din pappa” Det tog tid innan jag fattade hela meningen med vad han sa. Jag tog modet till mig och frågade, men det är flera veckor senare, kanske månader.

“Du måste hitta en vuxen att tala med vännen, en som kan förklara och sätta ord på vad som händer och kommer till att hända när du gör vad du gör! Om den vuxna är jag blir jag stolt! Men om inte du vill säga allt till din egen pappa så förstår jag det”, sa han och en tillit som varade sedan livet ut började växa fram mellan oss.

Det fans mycket alkohol även hemma hos oss, nått som är och förblir en mycket mörk och dyster sida av min barndom. Det att se sin egen familj i stupfyllan som barn är nått INGEN borde göra, ändå har jag gjort samma fel som vuxen “när vi nu skall ha kul på riktigt” tillsammans med underbara vänner. Tur jag har en fru som vet att sätta dit mig på båda det ena och det andra!! Skillnaden är dock STOR! För hemma som barn såg jag ALDRIG en flaska, de “skyddade barnen” med att dricka i skåpet, i källaren eller på vinden. Detta resulterade i att jag som vuxen ville visa ALLT vilket ju också är helt galet fel!!

Men bilden vi visar av oss själva till andra är och förblir anpassad! “The happy family” vi stoltserar med, där vi visar hur bra vi är genom våra framgångar är på gott och ont! Vi skapar en bild av oss själva som vi så småningom nog får svårt att leva upp till. Det blir även svårare för barnen att växa in i denna bild! “Idealernas Ideal!!”

Under min tid som vuxen har jag fått glädjen och äran av att vara andras stöd. Inte bara inom familjen, men även för många andra. Min pappa var fantastisk i sitt vägval, han visade att jag kunde säga ALLT och det UTAN ATT HAN BRÖT FÖRTROENDET! De “hemlissar” som jag delade med mig av till pappa tog han med sig i graven! Så jag har klarat av att gå samma väg, utan att dela med mig av det ni har haft på hjärtat!

Det att se en annan bära bilden av helvetet, ett brinnande inferno i själen är fruktansvärt. Det att få vara med i bilden, är ännu värre kan jag säga!! Vi målar upp ett ideal som snart INGEN klarar av att leva upp till.. Här fins både tjejer och killar som bantar sig till döds, i sitt sökande efter idealet. Men det är saker vi kan se.. Saker vi kan fånga upp om vi bara VILL se och törs fråga hur det står till..

Värre är det att upptäcka den psykiska lidelse vårt JÄVLA IDEAL ställer till med för båda stora och små! Den osäkerhet som vi visar vägen till med att sätta mål som inte går att nå! ALLA skall klara av skolan med bravur! ALLA skall göra det med ett skratt och ett underbart leende samtidigt som man är med på festen och är gladast, sexigast, sötast, tuffast och tar + poäng till höger och vänster på vägen dit! Det att utsättas för sexuella trakasserier, bli sexuellt utnyttjad, ja till och med våldtäkt i ungdomlig dumhet är så förbannat mycket vanligare än vad ni tror! OCH DET HÄNDER INTE BARA UNGDOMAR, ELLER I UNGDOMEN!!

Vi är inne och rör om i detta helvetets inferno i musikalen Fighting Star! Men det är TEATER! Det som händer här ute ÄR PÅ RIKTIGT!! Jag har inte svårt med att hitta min “Martin Brink” i pjäsen, helt enkelt för att jag har levt ett långt liv, jag har sett, hört, känt, fått och gett med eller utan smärta förut. När ni går hem efter ni har sett och hört oss, eller varför inte just nu när du läser detta så tänk efter. Hur vill DU att andra skall se DIG? Är det din egen bild du ger, eller är det ännu en illusion som är skapad av dig eller av oss andra?

Du duger JUST SÅ SOM DU ÄR!! Om du inte duger, så ÄR DET FEL PÅ BILDEN!! INTE PÅ DIG!! Om inte jag och våra vänner kan köpa dig just så som du är, så kan vi SAMTLIGA dra åt HELVETE HELA HÖGEN!!

Stora kramen, och stå på dig!!

Geir


Mitt hjärta slår ett TUNGT SLAG!!

Bild

Hej på er “where ever you are” 🙂

Vi närmar oss med STORMSTEG premiären av årets STORA MÅL.. Musikalen “Fighting Star” på Wasa Teater! Nu i kväll har vi fullt hus för första gång, med special inbjudna gäster 🙂 I morgon är det “för-premiär” och nu på lördag SMÄLLER DET PÅ RIKTIGT! Shit vad KUL!! 🙂 🙂

Det att få ta del av andras drömmar och vara med om att skapa den vision andra har “drömt sig fram till” är en så ofattbart kul process så jag vill gärna skriva några ord om detta. En del av oss har varit med om detta förut i olika sammanhang men för många här är det första gång! Drömmarnas dröm börjar med den första ide´n och åter igen är det Niklas Rosström som med sin galenskap har skapat en början till en början i sitt helgalna jag! Jag lyfter på hatten och peruken och hela tjolleruttan amigo, YOU’VE DONE IT AGAIN MY FRIEND!! 

 

Sedan att slumpen eller bananskalet har gett oss den genialiska combo med Sharon Vaughn samt min blodsbroder Douglas Carr med här i skapandet är en lyckans ost vi alla får njuta av framöver. (Troligtvis är det hårt arbete som ligger bak detta men det tar vi en annan gång 😉 Oerhört starka låtar och karaktärer som vi som har fått äran och glädjen av att jobba med Fighting Star har fått vara med om att skapa tillsammans med den evigt inspirerande och otroligt begåvade Maria Sid. Tillsammans med “Rafa” (Wasa Teaters underbara kapellmästare) och Marko Keränen (Koreograf) samt Joonas Tikkanen (Ljusdesign) har Maria Sid med hård men rättvis hand visat oss vägen fram till det som nu på lördag förhoppningsvis blir den underbara pjäs vi ALLA KAN VARA STOLTA AV!! 

Men vi som på lördag står och faller tillsammans sida vid sida, som har jobbat mer eller mindre DYGNET RUNT i vår längtan efter det PERFEKTA.. vi kommer att få allt ljus på oss på gott och ont! Wasa Teater, Ann-Luise Bertell med hela sin personal har lagt allt tillrätta så att vi har kunnat nå drömmen, helt fantastiskt underbart att få vara i huset tillsammans med er!!

Mitt hjärta slår ett TUNGT SLAG!! Inte för pjäsen eller vi som får leva drömmen. Men för alla dom som i det tysta helt UTAN BERÖM, applåder eller intervjuer med + eller – i pressen. De som PÅ RIKTIGT GÖR DET TUNGA JOBBET HELT I DET TYSTA!!  Våra familjer som jobbar så in i helvete för att vi skall få allt ljus, leva drömmen och njuta av njutningen! Min underbara fru Anna kommer inte till premiären. För vi VET att det kommer att vara ännu en turbulent afton med totalt underbar hysteri där fokus SKALL VARA PÅ OSS ANDRA!! 

 

Men hyllas de som hyllas skall!! Tusen tusen tack till er alla, varenda kotte som “snart” får den tid ni så ABSOLUT borde ha fått av oss när vi åter igen nu måste springa iväg för att ta del av drömmarnas dröm. Utan er skulle det här vara ett TOTALT FIASKO!! Alla barn, fruar, herrar, vänner och ovänner 😉 SNAAAART KOMMER VI TILLBAKS 😉 Men fram tills dess har vi en dröm att leverera!! 

 

Kram och TJÄRLEK!!

GEIR 


Never give up.. NEVER GIVE UUUUUP!!

Bild

Good morning or good night.. Just pick the right one that suits you “bang on target” where ever you are right now.. Crazy times are all over us, and I guess that it is up to you and me personally how we handle it and to ask for help to find a way out! But the cry for help is not something that everyone can do. It is our duty as brothers and sisters, friends and family to pay attention and to try to be there when things get to rough! Shit can happen to ANYONE of us, and it comes in different shapes and colors!

I am not the type of man who easily lay down and stay down. I know that it has to do with where I come from and who my hero was and still is.. My dear father! This is of course in good and bad. When your sick, your sick and then you should face it and try to get well as fast as possible. I remember when I was about 15, fighting my heart out back home in Ålesund trying to find my place in the team of AaFK playing soccer. I knew that if I “call in sick” someone else would get the chance and if they did good I would have to run through hell to fight my way back into the team again! I told my father and he said “son your doing the right thing”. He gave me his “favorite pill” (witch is CRAZY of course) and I went to our coach and I said I wanted to play but that I feel a bit out! 

Our coach said, ok you start on the bench and if I need you, your ready to get in. Thats PERFECT!! Well It was not totally the way I planned it, but I felt good about it anyway cause I was getting dizzy. Sometimes during second half coach turned around and yelled “Geir, get up and get ready” I jumped up, could barley stand up and tried get going. He yelled my name again and I had to  look him in the eyes, and he just whispered “sit down again”. He later told me that he somehow liked my fighting spirit, but “idiots will not be needed in this type of fight, when you’re sick your sick, lay down and stay down”. But I have to admit, I still have that problem. I haven’t called in sick EVER since I started as a professional singer 23 years ago.. And I don’t think I’ll ever do! 

For me as a father it slowly kills me from inside when I hear friends and family not believing their kids when they say they are sick. Growing up with HAE (Hereditary angioedema) I was “lucky enough” to have it in my family (on my mothers side) but even back then my mother could doubt me up until the attack got visual. But there are many of us out there with problems we can not see!! Far to many times we don’t respond in any other way then to walk away if someone behave differently then we are supposed to do. “Not normal, is not normal” 

 

Well,  but what about the silent ones? Them who can not say, show, or put words into how they feel? That goes for small kids, but even bigger ones.. “Problem kid” goes right into the fire and way to many of us just pray that our own kids don’t end up in the same class as this one in school. I have done it myself! And I have even been “the problem”! So I do know how it feels to be on both sides.

In our stressed up life, we run like crazy! There is always “should have done already” in the back of our minds and the road is endless. We all fight the best we can and we all try to find our little corner in life where we can be happy! Some of us wont find it.. In our struggle for personal happiness and a “safe life” we pass others on our way all of the time. How often do we stop and ask others how they feel? And when we do, how do we listen? Do we REALLY WANNA HEAR if there is a problem, or is it just a social behavior? 

 

Take your time, and let others do it to. Slow down and ask your beloved ones, friends and family how they feel. I asked an old Lady ones if she needed help with getting a lot of bags to her home. She got so scared she tried to run.. So yesterday here in Vasa in the local store I asked the owner of the shop if an older Lady needed help with all the stuff she carried. She said “no she just need a bit of time”. There’s a lot of ways to ask and to find out what you really want to know. Use them and get real. After all, we’re just humans believe it or not even if we don’t behave “normal”.

Lots of LOVE and RESPECT!! 

Geir