Du och ditt JÄVLA IDEAL!!

Idealernas Ideal..

Idealernas Ideal..

Jag vet inte helt vart jag skall börja, så jag börjar just där.. Rakt från höften! Det jag skriver om idag “PÅ DEN STÖRSTA AV DE STORA DAGARNA, PREMIÄREN” är nått som har stört mig så in i HELVETE och i LÅNG TID!! Det att bära på bilden från ett brinnande inferno i det tysta..

Mitt första möte med “bilden av ett ideal” var i så tidig ålder så jag fattade det inte alls då. Vi hade i vår klass i skolan en hög med snygga tjejer, (tyckte JAG i varje fall) och en hög med mer eller mindre tokiga killar, bland andra JAG! Fattade inte alls varför vår kompis (som jag INTE kommer att säga namnet eller vilken klass han/hon gick i)  inte kunde vara ute och leka tillsammans med oss andra för, fram tills vi fick reda på att han/hon var för smal.. Tvångsmatning pågick, och detta i skolans regi!

Vi andra hade inte reagerat på denna “smalhet” fram tills det blev satt i system, elakheten fick utrymme och mobbningen startade “kan du inte ens äta en macka din dumma djävul”. I Norge har vi inte skolmat på samma sett som vi har här i Finland och i Sverige, så vi hade med oss “niste-pakke” mackor med från hemmet som vi själva antingen åt eller inte åt upp, allt efter som hur “duktiga” vi var. Men som barn äter man om man hinner, eller som man har lärt sig hemma. Med fart eller inte, tugga eller ej. Spegelbilden från hemmets vrå blir efter ett tag väldigt påtaglig.

“Du blir vad du äter” kom in i folkhemmet efter att jag blev vuxen, i varje fall sättet att säga detta öppet och klart. “Diet tänkandet” likaså. Men jag minns klart och tydligt från skolans tid “tallrik fördelningen” det att man skulle ha en viss del protein, fördelat med på den tiden potatis och en och annan tomat 😉

Det att ta utrymme och hitta vår plats i universum är djävligt svårt! Minns med fasa hur jag har betätt mig i min ungdom, bara för jag ville någon skulle se mig. Men jag ville inte att de skulle se mig “FÖR MYCKET” så jag laddade bössan efter ett tag si sådär i olika portioner. Men jag hittade aldrig den där PERFEKTA grejen, jag var väl för dum helt enkelt till det..

Min första räddning blev “gänget”. Efter en incident i barnskolan i 6 klass där min lärare slog sönder både min egenbild och illusionen om en finare framtid rakt framför ögonen på ALLA och mitt i religions timmen (han var även min scout ledare och stora förebild) så gick mitt skoltänkande raka vägen åt helvetet! Så när bytet av skola över till ungdomsskolan och de STORA BARNEN samma år var klart så hittade jag gänget, eller gänget hittade mig! Min stolta scout tid var över, och jag tittade mig aldrig mera tillbaks!

En tid som för mig är lite i dimman kom, med sena kvällar, inte så mycket studerande men alkohol, festande med allt vad det innebar men också med en och annan kriminell handling från vår sida! Jag tänker inte gå i detalj i respekt för både mina gamla vänner och deras familjer, men det är en hel del saker jag INTE är stolt över. (Även med tanke på vad min mamma och pappa fick gå igenom så klart!)

Min räddning blev pappa! Som efter att ha hämtat ut mig, sin egen 15 åriga son ur en natt i fängelse, satte sig i bilen och grät rakt framför ögonen på mig. Jag trodde han skulle bli SKIT-ARG och kanske slå mig (vilket han aldrig hade gjort) men han satt och GRÄT rakt framför mig. Min STORA STOLTA PAPPA!! Det for RAKT i hjärtat på mig!

“Jag vet vad du går igenom Geir Ola” sa han (ett namn som bara min mamma och pappa använde när de var arga/ledsna, annars kallades jag Geggen av alla) “Lova mig att du ALDRIG låter mig höra vilka fel du har och gör av andra igen, jag är din pappa” Det tog tid innan jag fattade hela meningen med vad han sa. Jag tog modet till mig och frågade, men det är flera veckor senare, kanske månader.

“Du måste hitta en vuxen att tala med vännen, en som kan förklara och sätta ord på vad som händer och kommer till att hända när du gör vad du gör! Om den vuxna är jag blir jag stolt! Men om inte du vill säga allt till din egen pappa så förstår jag det”, sa han och en tillit som varade sedan livet ut började växa fram mellan oss.

Det fans mycket alkohol även hemma hos oss, nått som är och förblir en mycket mörk och dyster sida av min barndom. Det att se sin egen familj i stupfyllan som barn är nått INGEN borde göra, ändå har jag gjort samma fel som vuxen “när vi nu skall ha kul på riktigt” tillsammans med underbara vänner. Tur jag har en fru som vet att sätta dit mig på båda det ena och det andra!! Skillnaden är dock STOR! För hemma som barn såg jag ALDRIG en flaska, de “skyddade barnen” med att dricka i skåpet, i källaren eller på vinden. Detta resulterade i att jag som vuxen ville visa ALLT vilket ju också är helt galet fel!!

Men bilden vi visar av oss själva till andra är och förblir anpassad! “The happy family” vi stoltserar med, där vi visar hur bra vi är genom våra framgångar är på gott och ont! Vi skapar en bild av oss själva som vi så småningom nog får svårt att leva upp till. Det blir även svårare för barnen att växa in i denna bild! “Idealernas Ideal!!”

Under min tid som vuxen har jag fått glädjen och äran av att vara andras stöd. Inte bara inom familjen, men även för många andra. Min pappa var fantastisk i sitt vägval, han visade att jag kunde säga ALLT och det UTAN ATT HAN BRÖT FÖRTROENDET! De “hemlissar” som jag delade med mig av till pappa tog han med sig i graven! Så jag har klarat av att gå samma väg, utan att dela med mig av det ni har haft på hjärtat!

Det att se en annan bära bilden av helvetet, ett brinnande inferno i själen är fruktansvärt. Det att få vara med i bilden, är ännu värre kan jag säga!! Vi målar upp ett ideal som snart INGEN klarar av att leva upp till.. Här fins både tjejer och killar som bantar sig till döds, i sitt sökande efter idealet. Men det är saker vi kan se.. Saker vi kan fånga upp om vi bara VILL se och törs fråga hur det står till..

Värre är det att upptäcka den psykiska lidelse vårt JÄVLA IDEAL ställer till med för båda stora och små! Den osäkerhet som vi visar vägen till med att sätta mål som inte går att nå! ALLA skall klara av skolan med bravur! ALLA skall göra det med ett skratt och ett underbart leende samtidigt som man är med på festen och är gladast, sexigast, sötast, tuffast och tar + poäng till höger och vänster på vägen dit! Det att utsättas för sexuella trakasserier, bli sexuellt utnyttjad, ja till och med våldtäkt i ungdomlig dumhet är så förbannat mycket vanligare än vad ni tror! OCH DET HÄNDER INTE BARA UNGDOMAR, ELLER I UNGDOMEN!!

Vi är inne och rör om i detta helvetets inferno i musikalen Fighting Star! Men det är TEATER! Det som händer här ute ÄR PÅ RIKTIGT!! Jag har inte svårt med att hitta min “Martin Brink” i pjäsen, helt enkelt för att jag har levt ett långt liv, jag har sett, hört, känt, fått och gett med eller utan smärta förut. När ni går hem efter ni har sett och hört oss, eller varför inte just nu när du läser detta så tänk efter. Hur vill DU att andra skall se DIG? Är det din egen bild du ger, eller är det ännu en illusion som är skapad av dig eller av oss andra?

Du duger JUST SÅ SOM DU ÄR!! Om du inte duger, så ÄR DET FEL PÅ BILDEN!! INTE PÅ DIG!! Om inte jag och våra vänner kan köpa dig just så som du är, så kan vi SAMTLIGA dra åt HELVETE HELA HÖGEN!!

Stora kramen, och stå på dig!!

Geir


5 responses to “Du och ditt JÄVLA IDEAL!!

  • Sari

    UNDERBART! Får tacka Jenny S Johansson för att hon delade med sig av den här länken. Så bra skrivet och jag vill så gärna vara den jag är och känna att jag duger, ett evigt jobb men det kanske kommer en dag då jag känner att jag är bra som jag är! Tack för ett fint och viktigt blogginlägg!

    Like

  • Monica

    Hej min vän! Som du vet så älskar jag att följa din blogg Geir… jag gör det inte mindre nu!! Så OERHÖRT bra skrivet!! Dina texter berör mig ALLTID på ett eller annat sätt… just det här inlägget berörde mig EXTRA starkt!! Texter ur verkliga livet och med egna livserfarenheter blir ju oftast starka berättelser!! De erfarenheter man skaffar sig genom livet (både bra och dåliga) formar en ju en som person. Det gäller bara att försöka använda det till något bra!!

    Tack för allt klokt och tänkvärt du delar med dig till oss. Känner mig stolt och glad i hjärtat att känna en sån fin och godhjärtad person som du Geir! Tjärlek…

    Like

  • Lotta Dolck

    Hej Geir,
    Jag hitade dessa ord på en kollegas facebook sida: The way people treat you is a statement about who they are as a human being. It´s not a statement about you ….
    Lycka till med musikalen och en stor kram!

    Like

  • Greta

    Jätte bra skrivet, tror jag har börjat se livet ur en annan synvinkel efter det här

    Like

  • Anita

    Fantastiskt bra skrivet!!!

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: