Monthly Archives: January 2014

I osäkerhetens skugga..

Svarta dan är här..

Hej på er!

Vet en del av er är oroliga då starten på 2014 numera kan sägas är helt åt helvete för min del.. Men jag väljer att vara ärlig och inte mörka vad som pågår, det finns liksom inte någon anledning i att skriva alls om det endast skall vara glans bilder och solsken man skall visa fram! Har valt länge nu att ta mig tidigt till “egen säng” från festligheter bland vänner som inte helt har fattat och fortfarande inte fattar att det lurar ett spöke i min kropp!

Hösten var ju grymt påfrestande men på ett underbart sett med full hallå dygnet runt på antingen Wasa Teater och Fighting Star eller “Rock it my way” på Strampen eller julshower till höger och vänster i kombination med hård träning på Wasa Sports Club. En helt fantastiskt underbar tid och som jag har sagt länge nu, har nog inte varit så vältränad och i sådan form på väldigt länge.

Så kom den där söndagskvällen på gymmet där jag “sprang i väggen” innan nyår, och sedan har jag faktiskt inte blivit bra efter det. Har halkat fram på mediciner men det har gått rätt så bra att fungera ändå. Är GRYMT tacksam för mediciner som trotts allt gör att jag kan fungera! Men att leva med HAE är vad det är.. Mest av allt är det en mycket stark osäkerhet som inte blir mindre av bemötandet vi får inom läkarkåren!

Jag har och tar olika mediciner och det brukar fungera hur bra som helst! Tabletter fick jag länge men där kom biverkningar som läkarna varnade stark om så vi valde att övergå till det nyare med spruta jag sätter själv (behöver inte sättas i blodådra så det är enkelt). Den medicinen har fungerat väldigt bra, men tar inte bort helt min HAE attack så jag behöver få intravenöst en annan medicin som jag så småningom borde kunna sätta på mig själv.

Men denna medicin skall mixas, mycket varsamt det är 8 olika delar som slutligen kommer i 4 olika sprutor som jag slutligen måste få satt på rätt sett in i mitt blod. Jag vet vad och hur jag gör men detta är rätt nytt för mig så jag ber om hjälp nu i början. Fick en starkare attack torsdag kväll i Vasa, fredag är den så illa så jag ber om läkartid på lokala Mehiläinen där en specialist kollar mig mest för att få veta vad det INTE är. Och detta är jag med på, för jag är fortfarande inte övertygad om att jag har en HAE attack. Men en telefon från min specialist på sjukdomen i Helsingfors övertygar mig att sätta medicinen. Mehiläinen i Vasa säger nej till att hjälpa mig, de har inte utbildad personal på plats.

Jag springer iväg till Apoteket i Vasa för att få ut min medicin och vet att jag troligtvis måste sätta den själv, men det går säkert. Min medicin är slut i hela regionen enligt apoteket och nu börjar min mardröm på riktigt! Sjukdomen är stress-relaterad så detta hjälper inte på :/ men jag klarar av både föreställningarna av Fighting Star på Wasa teater. Sätter den medicin jag har själv så det funkar men jag har inte nog medicin och detta är MITT KLÅP och ingen annans! Apoteket hittar heller inte det E-recept som jag pratade med min specialist om tidigare på dagen och hon åker bort innan vi hinner få klarhet i detta!

Klockan 23 på kvällen ringer en god vän till mig som övertygar mig om att åka in på Vasa sjukhus och det var en guds ängel som gjorde detta! Min första attack i hakan och underläppen var ett faktum, läkaren såg visuellt när jag kom in att jag hade HAE attack. Nu kan det gå mycket snabbt innan halsen, tungan svullnar och nu var jag riktigt orolig! Otroligt proffsig personal och bemötande på Vasa Centralsjukhus gav mig dock lugnet, även om det visade sig att de inte hade tillräckligt med min medicin där heller. Jag fick det de hade, hälften av den mängden som jag behöver.

Natten till lördag ville de ha mig kvar på övervakning på sjukhuset, jag delade rum med 4-5 andra herrar i ett rum och det blev inte mycket sömn då där fanns nått som hände i rummet hela natten. Men OJ VAD GLAD JAG ÄR ÄNDÅ!! Helt otroligt vilket tålamod och mänsklig värme som sjuksköterskor, läkare och annan personal visade detta dygn jag var på Vasa Centralsjukhus! Lördag fick jag “åka hem” så jag hann skriva musik med en nära vän samt klarade av jobbet på Wasa Teater innan jag åkte hem söndag morgon!

Men sent igår kväll började jag få känning igen! Så i morse var det bara att försöka sätta medicinen själv, men jag kände osäkerheten tog överhand och jag blev väldigt orolig för att jag gjorde fel. Efter att jag satt första sprutan svullnade jag kraftigt upp och jag bestämde tillsammans med min fru att det nog var bäst att åka till sjukhus igen! Tog med mig medicinen som jag fixat till och vet jag gjort rätt, tog med recept som visar jag har fått medicinen och även förpackningen så de skall veta all information. Taxin kom och jag for till sjukhuset.

Det att inte kunna prata finska tillräckligt bra är även det mitt fel och ingen annans. Men när jag kommer till akutmottagningen på Jorv sjukhus och damen för det första envisas med att säga “jag kan visst prata svenska” till mig när hon klart och tydligt inte fattar alls fick mig i panik. Jag visar mina sår från sprutan, blåmärken från hela helgens bravader som gör att jag ser ju inte klok ut, men att hon inte bryr sig med att hämta en sakkunnig person är under all kritik!! Jag ringer upp min fru (som har barnkalas här hemma 😉 och hon berättar sedan att det hon hela tiden yrade om var en remiss från HVC i Grankulla!! Jag har varit flera gånger inne med problem med HAE, det visar sig varje gång att de inte har någon system för registrering av detta. Jag blev hämtad med ambulans 16 maj 2013, inte ens det verkar de ha fått med sig!

Jag sitter i panik i stolen framför henne och försöker hitta en blodådra att sätta medicinen i själv när det så småningom kommer en svensk talande person som får mig över i en rullstol och äntligen kör in mig till akutmottagningen. Väl där slänger de min medicin (detta förstår jag till 100 % då de måste ha mixat allt själv för att veta det går rätt till) men så småningom får jag den medicin jag behöver och denna gång tillräckligt mycket så jag kommer mig hem efter 4-5 timmar på sjukhuset idag. Det skall också sägas, de som gav mig detta och jobbar på Jorv akutmottagning är också väldigt proffsiga och vänliga, här gick det på Engelska och Svenska så småningom, men som sagt väldigt proffsigt och bra. Det är dock den som tar emot oss i dörren som är den som styr allt in och DET ÄR SKRÄMMANDE ILLA SKÖTT!!

Men när jag ligger på Jorv försöker jag få tag på min specialist, har även ringt från Taxin på väg in till sjukhuset för jag är van vid allt strul då det är en så udda sjukdom, så jag vill få det bättre om hon är involverad direkt! Lämnar bud att hon måste ringa ASAP! Telefonen ringer och det är en journalist från YLE. Jag trodde som sagt att det var min läkare men säger jag inte kan tala nu, journalisten säger det är viktigt! Jag förklarar som sanningen är att jag är akut inne på sjukhus, hon svarar “jag förstår, men det här är viktigt, när kan du återkomma?” Ha ha.. Otroligt!

Dagens överraskningar tog dock inte slut där, väl hemma efter att äntligen få pratat i lugn och ro med min specialist och fått medicin och krama familjen så ringer de från Mehiläinen i Vasa. Denna gång är det läkaren från i fredags som bara vill informera om att de så absolut INTE kan tänka sig att vara till hjälp med att sätta min medicin senare denna vecka vid behov då de inte har erfarenhet med mediciner på det viset.. ?!? Ha ha, det handlar om att se till att kanylen sitter som den skall så jag inte missar blodådran!

Men med tanke på vilken fantastisk hjälp jag fick på Vasa Centralsjukhus så är nog valet enkelt, ifall jag behöver det åker jag nog dit igen med gott samvete! HAE har jag haft sedan jag föddes, 5 av mina 7 söner har tyvärr fått det de med :/ Det att jag så öppet berättar om det är en självklarhet för mig och det är mycket för att ge de som kommer efter mig en lättare väg att gå! Sjukdomen i sig är inte det värsta, det är nog mera det att leva i osäkerhetens skugga! För vi vet inte när nästa attack kommer, vart på kroppen det blir. Men mest av allt hur vi får hjälp när vi väl behöver den. Den dagen någon av oss kommer in och inte har talets förmåga ligger vi riktigt risigt till är jag rädd 😦

Här kan du läsa om HAE: http://www.haea.org/patients/what-is-hae/


You can’t please them all!

Krista och gänget
Hej där, hur är läget?

Här i Vasa har snön kommit, precis som i övriga norden. Om inte den är hos dig just nu, så kommer den troligtvis under detta veckoslutet enligt SVT nyheter denna morgon. Grattis, säger jag bara 😉

Mysigt med snö, men det BÄSTA med denna förbenade kylan är utan tvekan att alla “baciller” får sig en smäll så som dom förtjänar!! Vi är MÅNGA som sliter med förkylningar, feber och mag-sjuka etc. Vår familj är “uppe och hoppar” igen, men jag personligen är inte särskilt pigg och har svårt att komma igång med det nya årets träning etc. det får ta den tid det tar!

Det som också är “inne” just nu, är att det är dags att välja vem som skall få åka vidare i drömmarnas land med melodifestivaler, norska Grand Prix och finska UMK. I år är det första gång jag personligen har försökt komma in och INTE kommer med på nått hörn någon stans alls. Men mitt intresse för dessa tävlingar och mitt hjärta bankar precis lika hårt ändå utan tvekan!

Fick “flash-back” totalt när jag läser hur många skriver om de olika låtarna och de som framför dom. Minns hur vi slet i Idol med att låta bli att “läsa domen” från folket, det är nått jag alltid haft problem med och det kvarstår nog livet ut. Otroligt att en persons “total sågning” skall väga tyngre än 100 personers hyllning av samma sak, men så är det nog för de flesta av oss.

“You can’t please them all” stemmer så väl!! Ni som nu är mitt i alla förberedelser för era drömmars mål.. Hoppas ni klarar av att andas så som ni måste för att prestera så ni är 1000% nöjda själva. Jag måste erkänna att finska UMK har jag inget intresse av att följa, helt enkelt för att tävlingsformen och det sättet detta genomförs helt enkelt inte tilltalar mig. Har därför valt att inte skicka in bidrag till finska tävlingen. Men se vad underbara Krista Siegfrids klarade av att göra utav hennes vinst i UMK! Väldigt bra genomförd hela vägen, och idag står Krista stadigt som artist! Inte många som lyckas göra om detta här hemma i Finland.

Men svenska melodifestivalen är en väldigt kul TV tävling i vanliga fall. Hoppas de inte har ändrat för mycket vare sig i konceptet eller genomförandet. Hade med ett par låtar dit som inte kom med, men drömmen finns kvar 😉 Norska Melodi Grand Prix var en kul tävling men där har dom ändrat mycket för årets tävling. Hade med ett par (samma låtar) även där, men när nyheten om ändringarna i TV delen kom till kännedom kändes det helt ok att inte vara med. Det kan ju visa sig att den nya tävlingsformen samt TV showen kommer att vara TOPPEN men jag känner mig säker på att så är inte fallet :/ tyvärr..

Så HEJA SVERIGE säger jag nu.. Annat säger jag när OS i Sotsji börjar om ett litet tag 😉 ha ha

Kram och tjärlek..

Geir


En skräckens början på 2014

IMG_0575
God morgon på er från sängen i Vasa!

Det var nog inte alls säkert att jag skulle fixa det denna gången, men det gick!!! Vi fick djävulens alla sjuka demoner på visit hem till oss i Grankulla i början av veckan! Jag kommer inte gå i detalj men med två av tre barn och underbara frun samtidigt spy sjuka så visste jag att det troligtvis handlade om “ett gift från ovan” som en ren gåva i tid om jag skulle hinna komma mig på benen för att fixa jobbet igår.

Men framför allt handlade det om fru och barn skulle vara såpass i skick så det skulle vara försvarligt att åka iväg!! Vet att det låter illa, men jag är otroligt tacksam för att jag fick vara mitt i skiten tillsammans med dom denna gång, på tok för många gånger som Anna fått kämpa mot all världens problem samtidigt som jag har varit på resande fot.

Med hjärtat i halsen, helt jävla slut och en aningen yr kom jag mig till flyget och Wasa Teater. Vill tacka mina underbara vänner och kollegor på teatern för ett fantastiskt jobb som vanligt, med lite extra hjälp här och var klarade vi av jobbet tillsammans igen. Svårt med denna typ av jobb när det är så många av oss som kan bli skadade och sjuka. Men jag stod nog och funderade lite extra i slutscenen när jag är 10-15 minuter på scen utan att gå av “hur fan skall det här gå?” Yr som en full hund var jag mycket glad när jag hittade vattenskålen i logen 😉

Förra helgens bravader i Vasa ligger mig varmt om hjärtat, en helt galet rolig helg med nära vänner, nya som gamla avslutades på O´Malleys med massa skratt och trevligt sällskap. Lördagen hade jag även varit i studio igen med Jimmy Westerlund, underbart att få börja året med en KANON INSPELNING!!

Har under förra årets avslut och detta årets början kommit igång med låtskriveri på ett mycket udda sett. Låtarna kommer med text och musik, ofta när jag sover. Lite skrämmande att vakna upp nynnande på en idé, sätter mig och texten börjar ta form. Helt i slutet av det hela tar jag tag i gitarren och hittar den slutliga formen.

Det enda som fått lida nu är träningen. Men jag vet samtidigt att det skulle vara helt idioti att bege mig iväg till gymmet och stressa fram svetten när sjukdomen ligger där och lurar. Undrar på om det kan vara det samma fortfarande som sitter i min kropp som när jag “sprang i väggen” på gymmet! Låter lite långsökt, men det är samma känsla och yrsel :/

Så det kommer nog att bli ännu en dag i sängen. För säkerhets skuld! Tar mig endast ut på vägen till och från jobbet på teatern. Får ligga och planera lite extra på en TV inspelning som är på kommande som jag ser mycket fram emot!! 🙂

Det har ju varit en skräckens början på 2014, med oförståelig otur för Michael Schumacher som fortfarande ligger i koma. Lite mer förståelig nedtur för skidhopparen Thomas Morgenstern men lika fruktansvärt, även han är mycket hårt skadad. Den danska superstjärnan inom motocross Kasper Lynggaard dog igår på träning, endast 24 år gammal.

Vi väljer våra vägar själv och med det den typ av faror vi utsätts för på jobbet och i vardagen. Livet är en gåva vi inte skall ta för givet, men det tror jag ärlig talat inte dessa tre herrar har gjort heller! De har valt en väg som för dom gav livet en mening!

Jag känner mig otroligt lyckligt lottat att jag har fått leva det livet jag har. Men tro inget annat än att det har varit “ups and downs”. Den berg och dalbana jag har åkt och åker har jag nästan alltid valt själv men jag har njutit varje sekund! Men med facit i hand så vet jag också ett och annat jag måste ändra på för att framtiden skall bli ännu bättre. Det skall bli mitt år 2014 😉

Kram och tjärlek..

Geir